Om oss

Hallonbos kennel består av mig själv Linda, min man Hans och våra två döttrar Mikaela och Pernilla, som numera flyttat hemifrån, men är lika delaktiga i kenneln ändå. Sedan är det naturligvis våra hundar. Welsh Springer Spanieltiken Hallon, hennes döttrar Champis och Puzzel och Molly som bor hos Karin och Hasse med familj i Kållered nära oss. Champis har också flyttat hemifrån och huserar just nu som ensamhund i Vagnhärad tillsammans med Pernilla och hennes pojkvän. Vi har tidigare också haft leonberger men efter att vi fick ta bort vår leonbergertik Humla, har vi ett uppehåll vad gäller leonberger i kenneln. Vi bor i Lindome strax söder om Göteborg. 

Vårt kennelnamn har vi fått genom att blanda namnen från området vi bor i samt vägen vi bor på. Vi bor på Hallonvägen i området Hallebo. Och ja, det växer faktiskt hallon på tomten också, vilket hundarna har upptäckt…..mums.
Vår hundhistoria börjar för snart 30 år sedan då jag och Hans ganska nyss hade träffats. Hans hade sett leonbergern tidigare och hade haft kontakt med Lotta och Rolf Petré på Mathoaka's kennel ett par år tidigare. Av olika skäl blev det ingen hund då. Sedan träffades vi, och efter ett tag hade han lyckats få mig intresserad av just leonbergern. Jag kan väl säga att jag inte riktigt hade tänkt mig en hund av den storleken, och kanske inte heller en hane, men nog blev jag såld på rasen jag också.
Det blev Mathoaka's Just Incredible som inhandlades. Som till Lotta och Rolfs stora förskräckelse döptes av oss till Nisse. En leonberger kunde inte heta Nisse tyckte de, men så blev det i alla fall. Vi åkte land och rike runt och ställde ut Nisse. Ordnade leonbergerpromenader och andra aktiviteter. Han fick också ett par cert, men lyckades aldrig bli champion. Nisse var en underbar hund. Lugn och värdig som en leonberger skall vara. Det var inte mycket som upprörde eller skrämde honom. Jag kan inte minnas att han skällde någon gång förutom på kommando. Tyvärr hade han en 1:a på ena höften och användes därför inte i avel. Det gjorde däremot hans kullbror (Mathoaka's Something Special) och kullsyster (Mathoaka's Surprise in the Grass).
Åren gick och vi fick våra döttrar och medan de var små räckte det med Nisse. Efter hans bortgång var vi utan hund i några år. Grannens golden retriver hade ett extrahem hos oss och fick stå för hundkontakten då.
Men 2004 skaffade vi leonbergern Mathoaka's Skymning "Nita" och 2008 åkte vi till Finland och hämtade Namupalan Vanilla N'Cream "Humla". Vi har tyvärr haft otur och ingen av dem har blivit särskilt gammal och för tillfället har vi ingen leonberger hemma hos oss, men finns till hands för våra vänner Lotta och Rolf Petré på Mathoaka's kennel.

Welsh Springer Spaniel

Men huset är fullt ändå, vi har ju sedan 2006 en annan ras......visserligen lite mindre i storlek, men man undrar ibland vem som tar mest plats..... 
Welsh Springer Spaniel ja, den behöver för att beskrivas ett kapitel – eller kanske en hel bok – helt för sig själv. En fantastiskt allsidig, aktiv, gladlynt, intensiv ras med en fantastisk livsglädje och aptit på livet. 
Dagsländans Alma "Hallon". Hon har kommit att bli vår stamtik, och även flockledare på kenneln. Som liten var hon ett yrväder, fyller hela 11 år i vår, men är fortfarande väldigt lekfull och påhittig, hon är ju en welsh. Hallon är flitigt utställd och har hela tiden älskat att visa sig i utställningsringen, helst tillsammans med Mikaela som handler. Efter 8 årsdagen och inträdet i veteransklassen har hon fått en andra vår, med flera både BIR, BIM, grupplaceringar samt även ett BIS. Fantastiskt kul tycker vi!
Hallon har satt fart på oss allihop och är en fantastisk tillgång. Genom Hallon har vi kommit i kontakt med andra aktiviteter inom hundsporten (viltspår, agility, rallylydnad), och varje dag med en Welsh är ett äventyr. En underbar hundras som innehåller det mesta. Inte ett ögonblick ångrar vi att vi skaffat Welsh Springer Spaniel.
Hallon har fått tre valpkullar och vi har behållit en tik hemma från de två första kullarna. Hallonbos Skogschampionjon kallad "Champis" och Hallonbos Puzzel.
En Welsh älskar att vara där det händer saker. Den är alltid pigg på att jobba, och älskar sin familj. Inne är den oftast lugn och vill gärna ha "gos och kel".
Hela familjen har ett stort intresse och engagemang i våra hundar och deras aktiviteter såväl i utställning, agility, hundpromenader och avel. Mikaela är auktoriserad ringsekreterare och jag själv har genomgått SKKs uppfödarutbildning och "Hunduppfödarutbildning av David Selin" och söker alltid efter föreläsningar, seminarier och kurser för att lära mig mer. Jag har suttit 2 år i Svenska Leonbergerklubbens styrelse och även i avelsrådet och som klubbens valphänvisare. Jag har även ingått i Welshklubbens avelskommitté där vi tillsammans med övriga klubbmedlemmar arbetat med gemensamma riktlinjer för hur welshen fortsatt ska få vara en frisk ras (RAS).
Vi hoppas att även framledes få glädjen av att i hemmet få föda upp valpkullar med friska, stabila, vackra och rastypiska hundar som ger sina familjer massor av glädje, lycka och stolthet.

Varma hälsningar
Linda Toftehag med familj och vovvar
Hallonbos kennel
Kontakta oss gärna så berättar vi mera!