Om oss

Hallonbos kennel startades av mig själv Linda och min man Hans. Ett förverkligande av en dröm jag haft sedan barnsben. Efter 17 års hundägande, kurser, hundträning, styrelseuppdrag samt assisterande “valpmorska” hos våra nära vänner Lotta och Rolf Petre på Mathoakas Kennel sökte vi eget kennelnamn 2007. Skynda långsamt har nog blivit vår paroll.

Våra döttrar Mikaela och Pernilla, uppväxta med hundarna, är nu med sina respektive sambos Mattias och Patrik en stor del av kenneln. Vi har delat upp hundarna mellan oss så att alla hundar lever som familjehundar. Vi har även ytterligare ett par hundar där vi behållit avelsrätten, och med dessa familjer och hundar har vi en nära kontakt, så att de känner oss och familjens hundar. Valparna har hittills fötts i Lindome hos Hans och mig och tanken just nu är att det fortsatt kommer att vara så.

Historia

Hans och jag bor i Lindome strax söder om Göteborg.
Vårt kennelnamn har vi fått genom att blanda namnen från området vi bor i samt vägen vi bor på. Vi bor på Hallonvägen i området Hallebo, och ja, det växer faktiskt hallon på tomten också, vilket hundarna har upptäckt…..mums.
Vår hundhistoria börjar för drygt 30 år sedan då jag och Hans ganska nyss hade träffats.
Hans hade en önskan om en leonberger och ett par år senare skaffade vi vår första gemensamma hund, leonbergern Mathoakas Just Incredible (Nisse) från Lotta och Rolf Petre på Mathoakas kennel i Träslövsläge. Vi åkte land och rike runt och ställde ut Nisse. Vi arrangerade leonbergerpromenader och andra aktiviteter inom rasklubben.
Åren gick, och vi fick våra döttrar, först Mikaela 1993 och sedan Pernilla 1996. Medan de var små räckte det med Nisse, för det är ju det där med “skynda långsamt” hos oss. Efter hans bortgång var vi utan egen hund i ett par år. Grannens Golden retriver hade ett extrahem hos oss och fick stå för hundkontakten då.
Men 2004 tyckte vi det var dags för en ny hund och vi skaffade ytterligare en leonberger, Mathoaka’s Skymning “Nita” och 2008 åkte vi till Finland och hämtade Namupalan Vanilla N’Cream “Humla”.

Welsh springer spaniel

Däremellan hade jag börjat att fundera på en annan ras. En ras jag sett många år,tidigare men inte visste så mycket om, men tyckte var fantastiskt vacker och glad, Welsh Springer Spanieln. Jag läste vad jag kom över och tog så småningom kontakt med Pia Myrseth på Dagsländans kennel.

Welsh Springer Spaniel ja, den behöver för att beskrivas ett kapitel – eller kanske en hel bok – helt för sig själv. En fantastiskt allsidig, aktiv, gladlynt, intensiv ras med en underbar livsglädje och aptit på livet.

En Welsh älskar att vara där det händer saker. Den är alltid pigg på att jobba, och den älskar sin familj.

Alla i kenneln har ett stort intresse och engagemang i våra hundar och deras aktiviteter såväl i avel, utställning, agility, spår, hundpromenader, och nu senaste intresset nosework. Mikaela är auktoriserad ringsekreterare och jag själv har genomgått SKKs uppfödarutbildning och “Hunduppfödarutbildning av David Selin” och vi söker alltid aktivt efter föreläsningar, seminarier och kurser för att lära oss mer. Jag själv har suttit 2 år i Svenska Leonbergerklubbens styrelse och även i SLBKs avelsråd och som klubbens valphänvisare. Jag har även ingått i Welshklubbens avelskommitté där vi tillsammans med övriga klubbmedlemmar arbetat med gemensamma riktlinjer för hur welshen fortsatt ska få vara en frisk ras (RAS).

Vi hoppas att även i framtiden ha glädjen av att i hemmet få föda upp valpkullar med friska, rastypiska, harmoniska welshar som bidrar till att sprida livskvalitet och glädje hos sina familjer under många år.